Begravning

Helgade lövträd på kala stammar

Nickande bladen i vinden bär

Sånger och ekon från tider som flutit

Från tider som icke längre är.

Ensligt och öde ligger gravarna här

Resta stenar från minnenas tid

Resta av händer som vårdat och älskat

Som tjänat och stått de kära bi

I våndan, i nöden, i sorgens gråt

Regnet minner om de sörjandes strilande tårar.

Nu spricker och drives molnen att fara

ut över himlens ljusnande rand

Och solen den smeker de sörjande

får tårar att flykta och ögon att sättes i brand

för hoppet om ljuset, om friden det bäres

på deras läppar fram

I sånger och böner

som bära den bortgångnas namn.

Författare Wejernvik & Wejernvik