Fenixmona i döda poeters sällskap

Jo, så kan man nog uttrycka det, i döda poeters sällskap. Både min farmor och moster Herta var duktiga på att skriva. Moster Herta var alltså egentligen min pappas moster, fast jag under min barndom trodde att hon var min moster.

Vi hittade till sist moster Hertas grav, rakt bakom koret vid Färgaryds kyrka. Dit hade också gravstenen efter hennes far, min pappas morfar, flyttats.

Moster Herta gick bort 1964 och denna dag fick jag äntligen satt en blomma på hennes grav. Vid graven står också en fyr som blev satt där förra året, då min faster var där på besök.

Tidevarv komma och tidevarv går, en dag kommer vi alla att vara borta och kanske vi kommer att minnas av någon, åtminstone en tid. Somliga kan bli ihågkomna under mycket lång tid som jag kommer att berätta om i nästa del av resan då jag besöker min "urfader".

Nu är det jobbet som kallar igen och jag måste ge mig av! Turkietbloggen är uppdaterad för dig som är intresserad! Ha nu en underbart fin dag alla! Förvalta din dag väl och njut av livet, här och nu!