En del vuxna barn behandlar sina föräldrar som disktrasor. När de inte går att vrida ur längre så kasseras dom.
Dagens sociala samhälle är inte uppbyggt så att barnen behöver ta något ansvar för sina äldre föräldrar. Detta var väl en klok tanke en gång och är väl kanske fortfarande. Men kärleken till föräldrarna skall väl inte förändras eller är kärleken något som skall rationaliseras bort?
Vi ser så många äldre föräldrar som sitter ensamma vecka efter vecka, år efter år. Sen visar det sig ofta att det finns barn ibland flera barn.
När de äntligen kommer...är föräldern/föräldrarna borta...men det finns ofta annat viktigt kvar att ta hand om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar