Jag är fortfarande sjuk men tycker i alla fall att jag sovit lite bättre i natt. Jag brukar inte "däcka" i första taget så detta är verkligen en pärs.
Jag har förstått genom små kryptiska meddelanden att en liten vovve som funnits i familjen under många år inte längre finns kvar. I vovvens familj finns två barn, 10 och 12 år. Jag förstår den fruktansvärda sorg som dessa barn idag känner. Vovven har ju alltid funnits där, den fanns i hemmet när de föddes. Den var ju en självklar del av hemmet, en del som nu är borta. Stackars barn! Vad detta måste göra ont! Jag kan nästan fysiskt känna deras smärta...den smärta som de nu måste igenom.
Sorgen är en del av livet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar