Idag är jag ledsen. Jag har ju tidigare berättat om min äldste son som är sjuk i en muskelsjukdom, Dystrofia Myotonica. Denna sjukdom förstör musklerna och sonen har nu stora problem med andningen på natten. Han är envis pojken och vill helst inte ha några hjälpmedel så han talade aldrig om för sin fru att han var rekommenderad en andningsmask redan i höstas. Nu är det emellertid så illa så hans fru tror att han håller på att dö varje natt. Hon ringde därför till vårt stora länssjukhus NÄL idag, där pratade hon med en helt oförstående människa som säger att han får vänta minst ett år. "Ett år! Men då kan han ju dö," säger svärdottern. Då svarar människan, att "ja, det finns ju många som är lika dåliga och de får också vänta"! Vaddå vänta!? Får folk ligga hemma och dö för att det inte köps in tillräckligt med apparater? Handlar vården idag bara om pengar? Ska inte vården vara för alla människor i samhället? Vad är det vi skattar till?Svärdottern ringde till Mölndals sjukhus och till Sahlgrenska. Till slut blev hon lovad hjälp för att mannen, min son, ska kunna få en apparat från NÄL efter helgerna. Men han behöver den ju nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar