Presentation av Wejernvik den yngre

Nåväl, ni har troligtvis många av er redan stiftat bekantskap med min mor, Fenixmona, men jag, hennes dotter är inte tidigare presenterad - trots att ni säkert har sett en del av mina målningar och även en och annan bild på mig. Men vem jag är som person har ni ännu inte fått veta mycket om...Låt mig börja - jag är alltså den yngsta av de tre Wejernvik som finns i Sverige och (mor,far och jag) jag heter Wictoria och är 24 år gammal. Just nu studerar jag till socialpedagog ( ja, det sociala yrket tycks gå i arv) nu mer till vad saken gäller - dikterna eller poemerna som jag kallar dem. Det var säkert så att när jag var sådär 13 år och vilsen, deprimerad och allmänt djuplodande, som många tonåringar är, började jag skriva dikter - skulden till detta har nog min mor (fast i positvi bemärkelse) jag antar att hennes gamla dikter intresserade mig och väckte något slumrande. Jag har sedan dess av och till skrivit en del, "dessvärre" mår jag till psyket bättre nu är på många år vilket gör att dikterna inte längre kommer lika självklart (ni vet, det är mycket lättare att skriva om hjärta och smärta och ett inre kaos, än glada barn som leker ta fatt i en ljummen sommarkväll) vilket gör att de flesta dikterna skrevs för ca 2-3 år sedan men, säg det lugn som varar för evigt, jag hittar nog något annat att skriva om så småningom. Det som jag tycker utgör en bra dikt är följande: Den ska väcka en känsla, den skall frammana inre bilder och den ska dröja sig kvar lika envist som en dålig poplåt från Rix FM... dessutom ska orden hänga samman på ett harmoniskt och melodiöst sätt som gör att dikten lika gärna skulle kunna vara musik. Väl mött!/Wictoria