Glöm inte att kolla in mina Turkiet bilder! Nu är jag igång och kollar nya resor...
söndag 4 november 2007
Mera hemskheter...
En del monster var riktigt vackra...små och lite större spiderprinsessor. Fast jag undrar om inte en del av mina besökare fick magknip fram på kvällen...Så hemskt...!!
Igår kväll hade vi monsterinvasion...fast en del kom ...som de skulle...i onsdags. Lite svårt stt hålla reda på när det är Hallowen...Barnen kan jag förstå...men föräldrarna borde väl veta...eller?
lördag 3 november 2007
Monster...gengångare och prinsessor
Två kilo godis gick det åt igår. Vi hade besök av... säkert...ett fyrtiotal...små monster...häxor...och faktiskt ett par prinsessor också. Lite foto kommer om en stund...ska bara vakna till lite bättre innan jag lägger in dem.
Mörker och kyla
Nu mörknar det väldigt fort på eftermiddagarna...de dagar som solen förmår att tränga igenom molnen. En del halvbra...eller halvdåliga bilder fick jag med mig från gårdagens utflykt. Jag skyller på solen frånvaro fast...det kan ju ha berott på fotografen...och det var kallt...mycket kallt...Domedag...nej...men död
Om du inte läst mitt förra inlägg så tycker jag DU ska göra det!!
Kommentera och diskutera! Fundera!
Vill du se massor av fotoalbum så går du till min andra sida där du hittar bl.a massor av Turkiettips och foton från Turkiet!
Väkommen in: http://wejernvik.spaces.live.com/
Ålderdom...liv och död...
Tänk så fort och snabbt våra liv drar förbi. Släkten läggs till släkten och vi...är bara små brickor i livets stora skådespel. Tänk vad vi kämpar...för mat på bordet och tak över huvudet...för materiel trygghet...för olika kärlekar, som vi ju varje gång tror ska vara för evigt...och tänk vad vi inbillar oss...att vi...just jag...är så himla märvärdig. Nejdå, inte sjutton är det någon levande varelse som på något sätt är märkvärdigare än någon annan! Inte heller går åren oförmärkt förbi...trots ansiktslyftningar...bystlyftningar...rumplyftningar m.m. Nejdå, vi åldras obönhörligt...varken vi tror det eller ej. Och allt som vi slitit och släpat för är en dag ingenting värt...och ingenting kan vi ta med oss i döden...nej...om vi inte har insett hur lika och obetydlig människan är...så är det dags att inse det då..Lev här och nu! Lev som om varje dag vore din sista...det kan det vara! Fortsätt ändå att planera för utan drömmar och planeringar mår vi människor dåligt...alla klarar inte av den sanna insikten...Så mina vänner: Carpe Diem
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)